Tänk att min minsting redan är dryga 16 månader gammal! Och i o med att han är lillebror så blir han stor så snabbt. Han hjälper till att duka, hämtar sina skor när vi ska gå ut, sköljer sin tandborste, äter helt äpple med skal (och vägrar äta bitar som mamma så omsorgsfullt skalar och delar...) och mycket mer. Detta medan storebror som är snart 3½ vill ha hjälp med allt.
Jaja, det är väl bara inse att det faktiskt är sant att tiden går fort. Jättekul på sätt och vis att de blir stora, men samtidigt saknar man tiden när de var så där riktigt små och oskuldsfulla. Den tiden kommer ju aldrig tillbaka, och när man som jag tänker sig att inte skaffa fler barn så saknar man den riktigt ordentligt ibland.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment