Är ALLA andra mammor perfekta?!

Vad är det som gör att alla mammor måste visa sig perfekta? Eller är det så att alla andra mammor ÄR perfekta?! På öppna förskolan möter jag mammor som har de sötaste och snällaste barnen, det perfekta förhållandet, är superpedagogiska med barnen och ett tålamod som inte är av denna värld.

Dessutom är det förbjudet att tänka på sig själv när man är mamma. Kanske är det för att jag bor i en liten kommun på landet, här måste man verkligen vara mamma till 100%, annars borde man inte få ha barn. Alla är hemma och är mammalediga minst två år, och när de väl börjar arbeta så jobbar de max halvtid, och barnen är halva dagar på dagis och två dagar i veckan är de hos mormor eller farmor. Är det bara jag som vill jobba och känna att jag får vara någon annan än bara mamma?! Självklart vill jag inte att mina barn ska vara på dagis hela dagarna, men det fungerar inte för mig att jobba halvtid eller mindre. Inte heller har jag någon farmor eller mormor som kan rycka in och hämta från dagis eller till och med ta barnen hela dagar.

Och nej, jag tycker inte alltid det är jätteskoj att sitta i sandlådan eller spela tennis på gräsmattan. Inte heller att dag efter dag väckas klockan fem av ett "mamma, jag är hungrig". Får man säga att det ibland är tråkigt att vara med barnen?

På toppen av allt detta vill jag faktiskt vara för mig själv ibland också. Jag vill träffa mina vänner och prata annat än bara barn, jag vill träna och pyssla med mina hobbys. Ibland vill jag vara för mig själv bara för att faktsikt vara för mig själv. Ja, jag erkänner, jag vill komma från barnen ibland! Usch, jag är ju hemsk!

Jag får dåligt, dåligt samvete av det här. Och när det dåliga samvetet kommer krypande så tänker jag på att jag hade svårt att bli gravid en gång i tiden, och att jag därför borde vara tacksam varenda sekund jag får med mina barn. Mer tacksam än andra föräldrar.

Vad gäller förhållanden, när man bor här så skiljer man sig inte! De flesta flyttar hem och gifter sig med sin klasskamrat från småskolan och de lever sen lyckliga resten av livet. Kära nån, tänk om det skulle skita sig med gubben, då får jag ju lov att flytta härifrån för att inte bli sedd som ett l-der.

Mina barn är det bästa jag har, jag älskar dem över allt, men jag är faktiskt jag också. Dålig mamma?! Det finns säkert de som tycker det, men jag måste få vara mig själv för att fungera.