Så var det gjort

Nu är vår älskade lille Ebba i katthimlen. Hon åkte ballong dit, som Pippi gör när hon ska hjälpa sin pappa, i alla fall om man frågar Elliot *ler*...

Jag trodde inte att jag skulle ta det så hårt, men det gjorde jag. Usch, så jag grät! Hon var så tapper min lilla tjej... in i det sista skulle hon stå, trots lugnande. Jag var orolig innan att hon skulle må dåligt och kräkas av den lugnande sprutan, för det har hon gjort förut, men det gick tack o lov bra.

Det har känts så märkligt hela dagen idag. Jag har liksom bara gått och väntat på det här. Det var så konstigt att ha en tid, och veta att allt hon gjorde idag gjorde hon för sista gången.

Och det var så hemskt att hålla i hennes slappa kropp, och se hennes tomma blick... *gråter*

För att spetsa på sorgen litegrann så sade Melvin "Ebba" idag för första gången. Han kan inte säga någon av de andra katternas namn, men idag sa han Ebba. Hon var så tålig med barnen, och hon var mamma ut i fingerspetsarna (eller klospetsarna blir det väl...). När Elliot grät när han var liten kom hon rusandes och lade sig på rygg bredvid och visade tuttarna... det är ju så man tröstar bebisar, förstår du inte det matte?!

Hoppas att du har det bra där du är nu Ebba, min älskade lilla katta! Jag saknar dig massor!